Mikael Welinder har allt. Han driver en framgångsrik reklam­byrå i Stockholm, är stammis på krogarna runt Stureplan och har en vacker ung fru. Men han är ändå inte nöjd. Något saknas i livet. Han säljer sin andel i reklambyrån, tar sitt pick och pack – sin motvilliga fru – och flyttar till samhället Svartlången i norra Värmland för att bli bonde. Hans romantiska föreställningar om livet på landet verkar till en början befogade – men snart visar sig bondelivet vara svårare än Mikael trott.
Det är annat också. Som tavlan han hittar i pannrummet vars motiv – en brunn omgiven av böljande timotej – får timmar att försvinna som minuter när han tittar på den. Och mannen i hörnet, som Mikael aldrig ser men vars röst hela tiden finns i hans huvud när han somnar.
Hans två nära vänner, Christer och pensionären Evert har be­rättat om husets våldsamma historia, att lyckliga par flyttar in men att tragedi alltid följer. Mikael avfärdar historierna som lokala sägner men ändå letar han i vedboden efter blodstänken som måste finnas där om historien med motorsågen stämmer. Han hittar dem inte. Bara några mörka prickar som förmodligen är svartmögel.
Samtidigt som Mikaels tillvaro kantrar går hans fru, Elinor, in i en ny fas av sitt liv. En fas av framgångar och nya bekant­ska­per. Bekantskaper Mikael inte alltid är så förtjust i. Elinor reser kors och tvärs genom landet och ensam i huset sitter Mikael och lyssnar till värmen som knäpper i väggarna.
Lustigt, det är nästan som att huset talar till honom …

Brunnen är en psykologisk thriller med övernaturliga inslag i Stephen Kings anda, men placerad i det svenska inlandets av­folk­ningsbygder. Den handlar om drömmen om att växla tempo i livet, att hitta de egentliga värdena, men istället finna något annat. Något som borde ha förblivit begravt och bortglömt.