Ett försvinnande som inte är ett försvinnande. En kremering
som inte är en kremering. Ett lik som inte är ett lik.
Leonard Bengtsson och Ronny Nyberg hos Örnsköldsvikspolisen
får ett märkligt fall på halsen i vintermörkret som även inbegriper
Leonards släkt bakåt i tiden.

Dessutom försvinner arkeologen Sofia Hägglunds mormor, ett av byn
Banafjäls original, spårlöst i vintermörkret. Vi möter återigen en
Leonard Bengtsson i högform, som förutom att mitt på ljusa dagen
gräva upp gravar i Sundsvall, handgripligen försöker mota bort plogbilen
från sin gårdsplan.

Detta är den fristående fortsättningen på Ingemar Dahls
debutdeckare ”Kalla stjärnor blinka”.

”Kalla stjärnor blinka är en gemytlig deckare. Det är denna
gemytlighet som skiljer den från de många andra deckare
som ges ut och får den att sticka ut.”
Teresa Vihtma, BTJ