Året är 1957. I en liten uppländsk by sprider sig oron och rädslan när en av byns kvinnor hittas misshandlad och död på en äng. Vem kan ha gjort sig skyldig till detta illdåd? Polisen har inga spår efter förövaren och i byn växer sig skvallret allt starkare.

”Många oskyldiga har vållats skada och bekymmer på grund av illgärningen. Folk har ju sina misstankar, och som alltid vid händelser av detta slag kan de onda ryktena drabba vem som helst. Polisen har uttryckligen sagt ifrån att samtliga kontroller har gjorts främst i syfte att få personer definitivt bortsorterade såsom icke misstänkta, men skvallret väjer ju inte undan för vare sig sakskäl eller förnuft.”

Går i alla gårdar är en verklighetstrogen skildring med stark tidsfärg från livet på 1950-talet, då det svenska folkhemmet byggdes upp och framtidstron var ljus och stark. Men i den våldsdrabbade byn får man ingen ro.  

”Det kan ha varit en luffare, men själv är jag som sagt var övertygad om att det är en bybo. Även om man har fått höra mycket och kan gissa, finns det säkert en hel del av det som döljer sig under ytan här i byn som fortfarande inte har kommit fram. Det är nog mer än en som sitter inne med sanningen. En eller flera personer vet vem mördaren är men tiger för att skydda honom. Annars skulle han så här långt omöjligen ha kunnat undgå upptäckt.”