I slutet på 50-talet trampar en ung man som en galning för att hinna i tid till gruvan i belgiska Villette. Men hissen har redan gått ner. Han hör dånet, han ser räddningsmanskapet rusa till, han inser att han har en chans att försvinna, han skulle ha varit därnere med de andra, alla kommer att tro att han är död ...

Många år senare hittas en ung journalist mördad i en malmlast på en pråm i Villette. I handen har journalisten ett fragment av ett tidningsklipp, ett spår som leder till gruvorten Hanaberget i svenska Bergslagen. Kommunalrådet Birgitta Matsson har just varit med om att gruvan i Hanaberget stängts och sista lasten skeppats iväg till Belgien. Hon reser till Bryssel, men har också ett par andra ärenden hon tänker passa på att uträtta på resan. En förmiddag hittas hon skjuten till döds på torget i Villette. Martine Poirot försöker hitta sambandet, för många spår leder åt samma håll, till en liten ort i Sverige där hennes man Thomas just befinner sig på besök hos sin gamla farmor biskopinnan. Den gamla damen yrar om en tavla som är borta, en tavla som Martine hittar på väggen hemma hos den skrupelfrie finansmagnaten Stephan Berger, ägare till en del av järnverket i Villette. Den mördade journalisten hade två uppdrag i Villette, det ena var att undersöka Stephan Bergers bakgrund och verksamhet, det andra var att skriva en historik över gruvdriften och den stora olyckan. Vad hade han upptäckt, varför måste han dö? Hade han hittat bevis för att cykelolyckan strax efter gruvolyckan i själva verket var ett mord? Och vad visste Birgitta Matsson?